Backa från makten

Intervju i tidningen Vårdfokus: ”Backa från makten”, om bla. personcentrerad vård

”— Det tjänar ingenting till att försöka klamra sig fast vid gamla hierarkier i tron att det skyddar mot kaos. Kaoset är redan här och jag tror det är bra. Det kan få personal att ifrågasätta regler som inte borde finnas. Stanna inte vid att låta brukarinflytande vara kosmetika. Sök lösningar tillsammans med patienten. 

”

https://www.vardfokus.se/tidningen/2016/nr-12-2016-12/backa-fran/

Lönebidragen snåriga- men en vinst för alla

Åsa skriver:

Så här inför julen, när alla ska visa sina snällaste sidor, vill jag tacka arbetsförmedlingen i Lund för att jag som ensam småföretagare har fått en medarbetare.

Jag funderade inte på att anställa någon det år när jag själv fyllde 65, men det var då jag råkade träffa den långstidssjukskrivna Mikaela Javinger i Fontänhusets ”Ångestparad” i Stockholm.

Nu har hennes ”trygghetsanställning” fungerat över förväntan i drygt tre år. Mikaela är inte min assistent utan en självständig skribent och föreläsare. I sitt arbete utgår hon från sitt eget enorma kapital av erfarenheter som patient i psykiatrin.

Arbetsförmedlingen kan behöva några vänliga ord, nu när den vildvuxna floran av bidragsanställningar utsätts för berättigad granskning. Det lär finnas ett dussin olika lönebidrag. Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad har granskat systemet med hjälp av nuvarande och tidigare anställda på Arbetsförmedlingen. Det är berättelser som inger förundran.

Systemet måste bli enklare och bättre. Men tanken är god! Människor som står långt ifrån arbetsmarknaden får stöd som underlättar anställning. Tyvärr har många arbetsgivare satt i system att utnyttja lönebidragen.

Ibland tror jag att regeringen har fått något om bakfoten: det är ju här, inte inom LSS, som de stora bidragsfuskarna finns. Det verkar alla veta om, ändå bråkar ingen om det. Alltför många har alltför mycket att vinna på att kunna visa att det finns människor som får jobb genom arbetsförmedlingen. Arbetsgivare får till och med annonsera efter sökande med bidrag. Arbetsförmedlarna vill gärna hjälpa till.

”Många företag var ökända för att fiska efter våra bidrag, exempelvis taxi”, säger Anders Gustafsson, tidigare arbetsförmedlare i Burlöv. Blev dessa företag stoppade? ”Tvärtom. Vi hjälpte taxiföretagen.” Roland Paulsen, sociolog och mycket läsvärd författare, vittnar om hur arbetslösa i fas tre upplevde att arbetsförmedlare letade efter funktionsnedsättningar så att de kunde få lönebidrag. Han påpekar att kostnaden för alla dessa stöd är 20-21 miljarder per år, lika mycket som hela polisväsendet.

När jag anställde Mikaela Javinger var det alltså inte jag som sökte en medarbetare utan hon själv och arbetsförmedlingen som sökte en arbetsgivare. Jag hade inte haft råd utan bidrag. Ändå är det en god affär för alla. Samhället får tillbaks det mesta i skatt och sociala avgifter. Bidraget är maximalt 18 393 per månad. När skatt och sociala avgifter betalats in blir samhällets kostnad i vårt fall under 5 000 kronor i månaden. Det motsvarar ungefär ett dygn på psykiatrisk klinik.

Fler egenföretagare borde uppmuntras att anställa någon med funktionshinder. Tänk på någon ni tycker om som har svårt att få jobb, fråga sedan arbetsförmedlingen om råd.

I vårt fall var vi en blivande förtidspensionär och en blivande pensionär som slog sig ihop. Att vi båda kan arbeta och betala skatt måste vara en vinst för alla. Alla som är på väg att utmönstras från arbetsmarknaden borde få uppleva glädjen att ha ett arbete med lön, och alla egenföretagare tillfredsställelsen att få dela med sig av sin arbetslivserfarenhet.

(Publicerad i Dagens Samhälle 14 dec  2016)

Bloggande

Mikaela skriver

Jag kommer att blogga en gång i veckan på sidan Nationell samordning på området psykisk hälsa en tid framöver. Mitt första inlägg heter ”Vems och vilken slags psykisk ohälsa talar vi om?” och finns här .

Jag har gravt försummat Turtagningsbloggen. Det är jag ledsen över. Jag har haft fullt upp med föreläsningar och annat och inte haft några ord kvar, men tror att det kommer lugna sig snart. Då hoppas jag kunna skriva här mer regelbundet.

 

Tidskriften Provins koras till Årets litteraturtidskrift 

Åsa skriver:

En av mina favorittidskrifter, Norrländska litteratursällskapets Provins, har korats till Årets litteraturtidskrift. Så här presenterade jag den i Helsingborgs Dagblad: 

”Att skriva om sig själv och andra” är temat i Provins, Norrländska litteratursällskapets tidskrift, en av fem nominerade till ”Årets kulturtidskrift”. Provins täcker hela världen, redaktionen lyckas alltid koppla ihop Norrland och omvärlden, i det senaste numret både Danmark och arabiska öknar.

Vem har rätt att kalla sig norrlänning? Hur ska det gå om Hälsingland knyts till Gävle och Uppsala och blir en del av regionen Svealand? Identitetsfrågor och gränsfrågor, mer aktuella än någonsin, har alltid präglat innehållet.

 Marian Bergroths ”Välfärdssamhället”, om en fosterhemsplacering, består av sjutton kristallklara rader. En hisnande mängd intressant litteratur med norrlandsanknytning presenteras av Helena Fagertun och redaktionen. Det mesta väcker läslust, inte minst Bengt Pohjanens introduktion av den bortglömda Hilja Byström, 1908-1991.

 En författare kan berätta om vad som helst, sitt eget liv som Kent Lundholm, eller sin farfars industrihistoriska insats i Skellefteå som Anna Sundström Lindmark, och hamna i de djupaste hemliga vatten bland psykisk sjukdom och självmord. 

Texter i Provins kan vara sorgsna men de är genomblåsta av uppfriskande norrländsk luft, kanske med en föraning om snö.  
Provins