Lönebidragen snåriga- men en vinst för alla

Åsa skriver:

Så här inför julen, när alla ska visa sina snällaste sidor, vill jag tacka arbetsförmedlingen i Lund för att jag som ensam småföretagare har fått en medarbetare.

Jag funderade inte på att anställa någon det år när jag själv fyllde 65, men det var då jag råkade träffa den långstidssjukskrivna Mikaela Javinger i Fontänhusets ”Ångestparad” i Stockholm.

Nu har hennes ”trygghetsanställning” fungerat över förväntan i drygt tre år. Mikaela är inte min assistent utan en självständig skribent och föreläsare. I sitt arbete utgår hon från sitt eget enorma kapital av erfarenheter som patient i psykiatrin.

Arbetsförmedlingen kan behöva några vänliga ord, nu när den vildvuxna floran av bidragsanställningar utsätts för berättigad granskning. Det lär finnas ett dussin olika lönebidrag. Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad har granskat systemet med hjälp av nuvarande och tidigare anställda på Arbetsförmedlingen. Det är berättelser som inger förundran.

Systemet måste bli enklare och bättre. Men tanken är god! Människor som står långt ifrån arbetsmarknaden får stöd som underlättar anställning. Tyvärr har många arbetsgivare satt i system att utnyttja lönebidragen.

Ibland tror jag att regeringen har fått något om bakfoten: det är ju här, inte inom LSS, som de stora bidragsfuskarna finns. Det verkar alla veta om, ändå bråkar ingen om det. Alltför många har alltför mycket att vinna på att kunna visa att det finns människor som får jobb genom arbetsförmedlingen. Arbetsgivare får till och med annonsera efter sökande med bidrag. Arbetsförmedlarna vill gärna hjälpa till.

”Många företag var ökända för att fiska efter våra bidrag, exempelvis taxi”, säger Anders Gustafsson, tidigare arbetsförmedlare i Burlöv. Blev dessa företag stoppade? ”Tvärtom. Vi hjälpte taxiföretagen.” Roland Paulsen, sociolog och mycket läsvärd författare, vittnar om hur arbetslösa i fas tre upplevde att arbetsförmedlare letade efter funktionsnedsättningar så att de kunde få lönebidrag. Han påpekar att kostnaden för alla dessa stöd är 20-21 miljarder per år, lika mycket som hela polisväsendet.

När jag anställde Mikaela Javinger var det alltså inte jag som sökte en medarbetare utan hon själv och arbetsförmedlingen som sökte en arbetsgivare. Jag hade inte haft råd utan bidrag. Ändå är det en god affär för alla. Samhället får tillbaks det mesta i skatt och sociala avgifter. Bidraget är maximalt 18 393 per månad. När skatt och sociala avgifter betalats in blir samhällets kostnad i vårt fall under 5 000 kronor i månaden. Det motsvarar ungefär ett dygn på psykiatrisk klinik.

Fler egenföretagare borde uppmuntras att anställa någon med funktionshinder. Tänk på någon ni tycker om som har svårt att få jobb, fråga sedan arbetsförmedlingen om råd.

I vårt fall var vi en blivande förtidspensionär och en blivande pensionär som slog sig ihop. Att vi båda kan arbeta och betala skatt måste vara en vinst för alla. Alla som är på väg att utmönstras från arbetsmarknaden borde få uppleva glädjen att ha ett arbete med lön, och alla egenföretagare tillfredsställelsen att få dela med sig av sin arbetslivserfarenhet.

(Publicerad i Dagens Samhälle 14 dec  2016)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s