Larm om assistansfusk slår nu mot utsatta

Åsa Moberg skriver:

Begreppet ”assistansfusk” var okänt fram till 2008. Sen dess har det etablerats så till den grad att den som är funktionshindrad får finna sig i att ständigt betraktas som en brottsling.

Ingen kris i assistansen, hävdar generaldirektören Anna-Marie Begler och försäkringsdirektörern Adriana Lender på DN Debatt (6/9) och fortsätter måla ut de assistansberättigade och deras anhöriga som brottslingar. Att de inte åker fast bevisar minsann inte att de inte begår brott!

Begreppet ”assistansfusk” var okänt fram till 2008. Sen dess har det etablerats så till den grad att den som är funktionshindrad får finna sig i att ständigt betraktas som en brottsling. Kan du resa dig ur rullstolen måste du vara en fuskare. Sitter du i en hammock i en musikvideo på Youtube drar vi in dina assistenter. Orimligt, javisst, men har hänt.

Om detta kan man läsa i Malin Halls ”Assistansfusk – en mediekonstruktion”, en C-uppsats från institutionen för kommunikation och medier vid Lunds universitet. Det var enligt uppsatsen inte skumma sociala medier som spred föreställningen om att fusket är utbrett, utan etablerade medier.

Till slut lovade både statsministern och finansministern att skydda välfärden mot giriga funktionshindrade. ”Ett arbete ska påbörjas för att komma tillrätta med missbruket” sa Stefan Löfvén i riksdagen 2015, även om nerdragningarna varit i full gång sedan 2009.

Enligt Malin Hall handlar det om ”moralpanik”, en företeelse där eliten ställer ”de normala” mot svaga grupper. LSS-lagstiftningen är en rättighetslag från 1994. Funktionshindrade skulle äntligen få möjlighet till samma liv som andra, med hjälp av personliga assistenter. 16 000 har den rätten, 80 000 arbetar som assistenter.

Personlig assistent är ett bra ungdomsjobb och ingångsjobb för nyanlända. Statens utgift är knappt 30 miljarder per år. Det mesta av kostnaden återkommer som skatt till samhället. Ändå har hetsen gått dithän att hela summan framställs som en ekonomisk belastning.

Godtycklig tolkning av reglerna gör att den som själv kan föra maten till munnen kan få sina assistenter indragna, även om hen är förlamad, synskadad, inte kan tala och har haft assistenter sedan lagen infördes 1994. Hemtjänst ska då räcka. Det gör det inte. Det kanske inte blir kris bland tjänstemännen på kassan, men i många familjer är krisen akut.

I min bekantskapskrets finns ett exempel, företagaren och entreprenören E, som dök och skadade sig så illa för tjugo år sedan så illa att han blev förlamad. Med hjälp av åtta assistenter har han klarat sin vardag och byggt upp ett företag. Hans rörelseförmåga har inte förändrats, men det har Försäkringskassans bedömning: han anses inte längre behöva personliga assistenter.

Nu ska han klara sig med 19 timmars hemtjänst i veckan. Hur ska det gå med företaget? Och om hans fru måste sluta arbeta? Att ingen bryr sig om hur deras liv inskränks är en sak, men vad kommer det att kosta samhället?

Väldigt många har enligt myndigheten drabbats av samma plötsliga ”förbättring” i sina funktioner. Mindre än 20 timmar är den magiska gräns där den statliga Försäkringskassan kan skjuta över kostnaden på den kommunala hemtjänsten. Det är en skam att en rödgrön regering med sådan kraft går in för sparåtgärder som drabbar de allra mest utsatta.

Krönikan publicerades i Dagens Samhälle 8/9

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s