När staten gör mäns muskler till en merit

Åsa skriver:

Kvinnor anställs på behandlingshem för att de har utbildning, medan män anställs för att de har vissa personliga egenskaper. Som ”fingertoppskänsla” eller muskler, visar en ny välskriven djupstudie av den statliga institutionsvården.

Det var inte lätt för en etnolog från Södertörns högskola att få forska om verksamheten inom Statens institutionsstyrelse (SiS). De institutioner som kontaktades svarade inte. SiS är en myndighet som bedriver egen forskning och etnologen Kim Silow Kallenberg fick besked att det hela ”hade varit enklare att genomföra om forskningen hade varit finansierad av SiS”. Kunde hon inte forska på hvb-hem i stället?

”Att en myndighet finansierar all forskning som bedrivs om samma myndighet påverkar rimligtvis den kunskap som produceras”, konstaterar Kallenberg. Eftersom hon själv arbetat som behandlingsassistent ville hon studera personalens situation. Fokus i SiS egen forskning ligger på ungdomarna.

”Gränsland” är titeln på den doktorsavhandling som ändå blev genomförd. Verksamheten utspelar sig på gränsen mellan vård och kontroll, mellan vård och straff, mellan utbildning och känsla. Det handlar om arbetet på ett av SiS särskilda ungdomshem, en välskriven djupstudie som kan rekommenderas alla som är intresserade av tvång i omsorg och vård.

De intagna är mellan 12 och 21 år. År 2013 blev 32 000 unga omhändertagna av samhället. De flesta kom till hvb-hem, men omkring 1 000 hamnade på SiS institutioner. De är till för unga som har svårt att lösa problem ”på ett normalt sätt”. Lagen om vård av unga, LVU, tillämpas när det finns påtaglig risk för skada genom brister i omsorg eller socialt nedbrytande beteende. Kostnaden står till största delen hemkommunerna för.

Medan de anställda kvinnorna har utbildning anställs män ofta på personliga egenskaper, som ”fingertoppskänsla”. När avhandlingen presenterades i Statsanställdas fackförbundstidning Publikt (24/3) var rubriken ”Manliga muskler värderas högt hos personal på behandlingshem” och forskaren säger: ”Man ser den manliga kroppen som kompetens. Många var till och med ganska negativt inställda till utbildning.”

SiS har formellt ett krav på två års eftergymnasial utbildning med inriktning på behandlingsarbete. De flesta av männen saknade ändå utbildning. Flera hade handplockats. Meriten kunde vara att ha varit boxare – eller kriminell.

Det behöver inte vara något upprörande: erfarenhet av subkulturer kan vara en väg till kontakt och förtroende. Men arbetet bygger inte på muskler. Både manlig och kvinnlig personal uppskattade att arbetet byggde på styrka till ungefär tio procent, och Kim Silow Kallenbergs erfarenhet är att våldssituationerna uppstår vid underbemanning. De hör ihop med resursbrist.

Av alla gränser som studeras i denna välskrivna avhandling är en av de mest intressanta den mellan kvinnligt och manligt, som visar sig bland annat i konflikter mellan utbildning och ”fingertoppskänsla”.

Min reflektion vid läsningen är att Statens institutionsstyrelse inte på länge kommer att kunna täcka sitt personalbehov med människor med två års högskola. Då blir de korta internutbildningarna extra viktiga, så att de som börjat i verksamheten med muskelstyrka som merit inser att muskler också kan provocera fram aggressioner.

Publicerad i Dagens Samhälle 14/4

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s