Om den vårdsökande människan sätts i centrum, inte sjukdomen och inte vårdorganisationen, kan stora summor sparas, samtidigt som personal och patienter blir gladare

Åsa Moberg skriver

Är sjukvården på väg mot sammanbrott? Styrsystem och arbetsmiljö fungerar så illa att erfarna medarbetare överger verksamheten eller blir långtidssjukskrivna. ”Det finns arbetsgivare som skapar ohälsa”, hörde jag en specialist på företagshälsovård säga i en föreläsning. Ingen av de närvarande från landsting eller kommuner antydde att de kände sig träffade.

I en ledare i Dagens industri (9/10) konstaterar Lotta Engzell-Larsson att några årtionden av kostnadsjakt har ökat stressen så att de anställda tappar sugen, ”…fokus har legat på kostnader i stället för resultat. Det är deprimerande och skapar ingen motivation hos personalen”. Hon efterlyser bättre stöd till sjukhuscheferna från politikerna.

Men vem ska stödja politikerna? Vem vill vara politiker i åtstramningstider? Hur kul kan det vara att fatta impopulära sparbeslut?

Själv längtar jag efter försök med politikerfri sjukvård. De folkvalda kunde fastslå målen och en ekonomisk ram som skulle gälla minst två mandatperioder. En ny sorts chef borde få chansen, en som klarar kaos och konflikter. Gärna med Marie-Louise Ekman som förebild.

En chef kan sakna fackkunskap men vara besjälad av intresse för verksamheten och de olika yrkeskategorier som befolkar den. I boken Marie-Louise Ekmans två liv av Klas Gustafson hävdar Ekman att hon inte visste någonting om dramatik när hon blev chef för Dramaten. Däremot visste hon något om människors längtan efter att bli sedda och bekräftade. Lars Lindberg, Teaterförbundets ordförande på Dramaten, talar om hur professionell hon var som arbetsledare: ”Hon bejakade alla hon jobbade med och kollade hur alla mådde.”

Bildningsluckorna var många. Enligt egen utsago hade Marie-Louise Ekman ”inte läst en enda bok med fakta om någonting”. Hon har lärt sig genom att vara med andra som kan. Boken är vacker och rolig och rekommenderas för ledare i vård och omsorg.

Hon kan uttala otidsenliga visdomsord som ”Institutionen som helhet ska vara varsam med människor.” Eller ”Det händer något när människor får hålla på, på samma ställe och med varandra.” Kontinuitet och tillit skapar ”magiska ögonblick”. Fler sådana skulle man kunna anställda i vård och omsorg. Varje medarbetare är unik. Tidskriften Chef utsåg Marie-Louise Ekman till Årets chef 2008. Till allt annat fick hon Dramatens ekonomi i god form.

Likheterna mellan ett sjukhus och en teater gäller mer än hopplösa arbetstider och låga löner. Ändå står unga i kö för att arbeta delade turer och helgpass med låga löner på teatrarna, medan det knappt går att rekrytera sjuksköterskor till sjukhusen. För mycket fokus på besparingar dödar allas arbetsglädje, skriver Lotta Engzell-Larsson. Rubriken på hennes ledare är: ”Strunta i kostnaden så sjunker den”.

Att det är så framgår bland annat av flera studier från Centrum för personcentrerad vård i Göteborg, GPCC. Om den vårdsökande människan sätts i centrum, inte sjukdomen och inte vårdorganisationen, kan stora summor sparas, samtidigt som personal och patienter blir gladare.

Publicerad i Dagens Samhälle 20 okt 2015

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s