Det där med swish klarar jag själv.

Åsa Moberg skriver

I några månader har jag misslyckats med stora tekniska projekt, som att skaffa mobilt bank-ID och ansluta mig till Swish.
I dag applåderar jag mig själv, det är klart nu! Jag har fått massor av hjälp, av sjuksköterskor jag inte känner som ville köpa böcker på konferensdag om personcentrerad vård i Oskarshamn, av min man, av andra som kommit med goda råd. När Bror hjälpt mig skaffa mobilt bank-id tog jag mod till mig och tänkte: det där med swish klarar jag själv. Jag ville ansluta mitt företag, AB Långviken. När jag kom in på rätt ställe i internetbanken kom det upp ett meddelande: Du saknar behörighet.

De som vill köpa böcker av mig ska betala till företaget, och de är allt mer förvånade över att jag inte har swish. Jag är visserligen den enda som har rätt att teckna firma i detta företag, men i tekniska sammanhang är behörighet och jag inkompatibla enheter. Jag är van. Men jag gav inte upp, jag ringde telefonbanken, personlig service. Varvid det visade sig att ingen kan öppna swish för företag utan att tala med en människa! Märkligt, i dessa tider. Människan jag fick tala med var en ung man, oändligt vänlig och tålmodig. Jag passade på att begära hjälp för att ta mig in på swish som privatperson också.

Sen skulle jag åka och handla, det gör jag sällan men nu skulle jag hämta salva för irritation i ögonen. Och köpa några få saker på ICA. Jag är där sällan, Bror sköter inköpen i famlijen. När jag ska handla några få saker försöker jag lära mig självscanna. Av tjugo försök har det krånglat femton. Ofta blir jag utvald för kontroll och känner mig misstänkt för stöld. Någon gång har jag faktiskt glömt scanna en vara, det är pinsamt. Men jag måste ju kunna lära mig! I dag gick fem varor av sex bra. Isbergssalladens plastpåse hade en streckkod men när jag scannade den kom det upp meddelande som upplyste om att den inte fanns i varuregistret.

”Ditt köp måste hanteras av kassör” stod det på skärmen när jag kom till betalstationen – det tyckte jag var skumt. Att skärmen visste i förväg att det var problem alltså. Jag meddelade personal. Skylten gällde kunden innan, hon hade gått för att hämta hjälp. Jag fick hjälp med salladen, som skulle vägas. Där stod en ny våg, den tänkte i evighet, men precis när vi skulle tillkalla hjälp lossnade det och jag fick min prislapp.

När jag kom hem hittade jag ingen isbergssallad. Inte i bilen heller. Jag for tillbaka. I Höganäs är allt nära, men ändå. Där låg mitt salladshuvud bakom paketkassan och väntade på mig. Det kändes som det hade fått ett ansikte, det log mot mig och sa: Du måste inse att Bror har rätt när han säger att det inte går att tjäna någon tid på självscanning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s