Vad får det kosta att skapa en människa?

Åsa Moberg skriver:

Vad får det kosta att skapa en människa?
Den första kvinna som blivit gravid och fött ett barn, sedan hon fått en ny livmoder, har framträtt med sin bebis. Det påminner om att många landstingspolitiker snart behöver ta ställning till livmodertransplantationer i offentlig sjukvård. Och till vad som samtidigt bör satsas på forskning och behandling av annan form av ofrivillig barnlöshet.
Publicerad: 22 september 2015 kl 05:45
Förra hösten presenterade alla medier berättelsen om den första kvinna som blivit gravid och fött ett barn sedan hon fått en ny livmoder inopererad. Det skedde på Sahlgrenska i Göteborg. Alla offentliga reaktioner var positiva: ett stort medicinskt framsteg, fantastisk framgång!

Varför uppstod ingen diskussionen om detta närmast hollywoodlika drama? Bortsett från ett uppseendeväckande okritiskt hyllningsreportage i Dagens Medicin (28/1) blev det ganska tyst om obstetrikprofessorn Mats Brännström, fram till i fredags.

Då presenterade Dagens industris bilaga Weekend det första barnet, Vincent, nio månader, i ett gediget reportage på åtta sidor. Alla omkring honom framträder med namn och bild. Det är modigt, de kommer knappast att få en lugn stund hädanefter. Världens intresse är enormt.

I Di Weekend nämner professor Brännström att det finns etiska problem: alla operationer är riskabla, någon kan skadas eller dö, kostnaden är hög. Det hela blir dock bra reklam för den IVF-klinik han har öppnat i Stockholm.

I Dagens Medicin i januari kom han i förbigående med en bitter kommentar: ”Det finns nyckelpersoner här på kliniken som inte ens har sagt ’grattis’.” Slutraderna där handlade om en kvinnlig kollega i Beverly Hills. Hon har en exman som skriver filmmanus: ”Hon tycker att det är en fantastisk story, som absolut borde bli film. I teamet har vi redan spånat lite om rollbesättningen”, sa Brännström

Sedan nyheten kom har jag slumpmässigt frågat läkare och sjuksköterskor vad de anser om projektet. Nästan alla ryggar spontant för frågan, få har ens tänkt på saken. Om de tänkt, som några ledamöter i Läkaresällskapets etikdelegation, är de positivt inställda och konstaterar att Mats Brännströms uppläggning är bra. Den presentation han gjorde hos dem imponerade.

Själv är jag imponerad av mediehanteringen. Här måste finnas kvalificerade rådgivare i bakgrunden. Det är bra. Varken världspressen eller avundsjuka kolleger är lätta att hantera. Kritiska frågor från journalister syns inte till. Den outtalade utgångspunkten tycks vara: Inte kan väl jag, som har de barn jag vill ha, komma med kritik mot att andra också ska kunna få barn?

Som ofrivilligt barnlös är jag undrande. En ung läkare som jag känner förstod inte alls inte alls mina invändningar: ”Detta är ju forskning! Skulle ingen få forska på saker som just du anser onödiga eller för dyra?”

Bra fråga. Men många landstingspolitiker kommer snart att behöva ta ställning. Hur mycket av sjukvårdens resurser binds? Vad får det kosta att skapa en människa? Hur stora är riskerna?

Kring en halv miljon anges som kostnad per graviditet. Det verkar lågt räknat. En opartisk utredning av kostnaden vore bra. Enligt Mats Brännström är samhällsnyttan och glädjen med barn så stor att metoden är motiverad. Den har nu prövats på nio kvinnor som saknar livmoder.

Det finns väldigt många kvinnor som har livmoder men ändå inte kan få barn. Om livmodertransplantationer ska utföras i offentlig sjukvård borde motsvarande resurser satsas på psykologisk forskning och behandling av ofrivillig barnlöshet.

Publicerat i Dagens Samhälle 22/9 2015

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s