När läkemedelsbolag styr blir allt udda en diagnos

Åsa Moberg skriver

Felen i psykiatrin beror på läkemedelsföretagen som på grund av sina kommersiella intressen styr mot fler diagnoser, så att mer piller kan marknadsföras som botemedel. Om det verkar svenska familjeterapeuter och en amerikansk professor i psykiatri vara helt överens.

Nyligen kom en erfaren psykiater fram till mig efter en konferens och frågade om jag kunde hjälpa till. Med vad? ”Vi är så många som vill förändring, ändå uppstår den inte. Hur kan det komma sig? Jag tror vi behöver hjälp att kommunicera.”

Skulle en skribent och debattör kunna hjälpa till med det? Bland journalister och författare som skrivit om psykiatrin genom åren är känslan exakt densamma: Vi är så många som vill förändring, ändå händer så lite.

Och så mycket av den debatt som förs handlar om fel saker. Det fick jag senast anledning att begrunda under en heldagsföreläsning med Allen Frances, en veteran bland amerikanska psykiatrer, expert på psykiatriska diagnoser.

Orten var Malmö, arrangör var Södra Sveriges förening för systemisk terapi och familjeterapi. Allen ledde arbetet med den fjärde utgåvan av psykiatrins ”diagnosbibel” DSM IV. Han är en internationellt känd kritiker av den nya utvidgade versionen DSM V. I sin uppmärksammade bok ”Saving normal” diskuterar han frågan vart ”det normala” tar vägen om det finns psykiatriska scheman med diagnoser för allt udda, inklusive sorg.

De svenska familjeterapeuterna och den amerikanske professorn verkade helt överens om en sak: felen i psykiatrin beror på läkemedelsföretagen som på grund av sina kommersiella intressen styr mot fler diagnoser, så att mer piller kan marknadsföras som botemedel.

Det medicinindustriella komplexet är lika farligt för samhället som det militärindustriella, enligt Allen Frances, en karismatisk talare som fick en heldag att framstå som kort. Han är inte mot diagnoser som sådana, ibland behövs de. Men läkemedelsföretag utnyttjar dem på ett osunt sätt.

I USA är annonser riktade direkt till allmänheten tillåtna. I Sverige omges läkemedelsreklam av strikta regler. Receptbelagd medicin får endast marknadsföras mot läkare. De stora försäkringsbolag som behärskar hälso- och sjukvården i USA har ingen motsvarighet i Sverige. Det konstiga var att all den kritik som Allen Frances riktade mot det amerikanska psykiatriska systemet också kunde gälla det svenska, trots att styrningen här är politisk.

De verkar som om inbyggda systemfel i det offentliga ägandet gör patienter och närstående lika utsatta här som i USA. Brister i styrning och uppföljning i kombination med politisk klåfingrighet lamslår nytänkande.

I P1:s minnesprogram efter poeten Tomas Tranströmers död lästes en dikt som gav mig en blixtbild av hur det kan kännas för anställda att möta ”landstingsmakten”. Tranströmer var psykolog:

Osäkerhetens Rike

Byråchefen lutar sig fram och ritar ett kryss

och hennes örhängen dinglar som damoklessvärd.

Som en spräcklig fjäril blir osynlig mot marken

flyter demonen ihop med den uppslagna tidningen.

En hjälm som bärs av ingen har tagit makten.

Modersköldpaddan flyr flygande under vattnet.

Dikten ingår i samlingen Sorgegondolen. När jag googlade visade det sig att många läst på samma sätt som jag. Svensk Sjuksköterskeförening har använt citat ur denna dikt, liksom Maciej Zaremba i DN. Men mot hjälmar som bärs av ingen hjälper varken personal med engagemang eller opinionsbildning utifrån.

Publicerad i Dagens Samhälle 7 http://www.dagenssamhalle.se/kronika/naer-laekemedelsbolag-styr-blir-allt-udda-en-diagnos-14816april 2015

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s