Psykiatrins femtioåriga krig

Åsa Moberg skriver

Äntligen har den fått ett namn, den destruktiva låsning som förgiftat psykiatrin i årtionden. Det är alltså inte inbillning: alla berörda tycks ha plågats av ”det femtioåriga kriget” som präglat verksamheten ungefär lika länge som jag har varit yrkesverksam.

Det är P C Jersild som namngett eländet i sin nyutkomna debatt- och historiebok ”Den stökiga psykiatrin”. Kriget har främst handlat om motsättningen mellan tabletter och samtal. Falangerna tycks tidvis ha ägnat mer energi åt att bekämpa varandra än att hjälpa sina patienter.

Jersilds bok rekommenderas till alla som har det minsta intresse för mänsklighetens psykiska hälsa. Han skriver så bra att det är en fröjd att läsa honom. Bokens personliga minnen från de olika institutioner han hamnade på som läkarstudent och nybliven läkare kombineras med intressanta intervjuer med framstående forskande läkare.

Låt er inte vilseledas av omslaget. Dess porträtt av Charles Darwin och Sigmund Freud anknyter till en epok innan den tid boken berättar om. Innehållet är i högsta grad aktuellt, dessutom underhållande och lärorikt. Här förklaras åtskilliga dunkla mysterier som en intresserad betraktare har anat. Krigsmullret har legat som en dov underton på alla konferenser jag besökt genom åren.

Men varför, kan man undra. Här framstår det som alla i stort är överens om att personkemin mellan behandlaren och den behandlade har större betydelse för resultatet än vilken teori behandlingen bygger på. Här är också alla, oavsett sin egen utgångspunkt, beredda att se fördelar med andras teorier och svagheter i de egna. Det gäller även den omstridde Johan Cullberg, psykiater och psykoanalytiker, med anhörigperspektiv genom sin bror, målaren Erland Cullberg med schizofrenidiagnos.

Jag har noterat hur Johan Cullberg genom åren närmast rituellt utsätts för skymfande kommenterar av kolleger när han inte själv är närvarande, ungefär som om det faktum att han haft en anhörig på ”fel” sida gjort att han betraktas som en förrädare. Till hans nackdel har säkert också räknats att han blev psykoanalytiker: en tidskrävande samtalsbehandling med överklasstämpel. Men vad arbetar han med i dag? En extrem korttidsterapi, en behandling med tre samtal.

Geografiskt ligger Stockholm i centrum för Jersild. Den som vill få striderna belysta ur ett vidare geografiskt perspektiv rekommenderas den lika läsvärda boken ”7 psykiatrer berättar – om 40 år i svensk psykiatri”, med Gudrun Willén som första författarnamn. Fem är kvinnor.

De började som psykiatrer i olika landsting, men centrifugerades ut av olika maktkamper och kom att sluta sina yrkesliv som privatpraktiserande. Några har då fått en dyster specialitet: samtalsterapi med landstingsanställda som farit illa i dysfunktionella organisationer. Det är också sju berättelser om hur det svenska samhället förändrats, om klassresor och akademiskt kvinnoförakt.

Tillsammans ger de två böckerna en sorgligt tydlig bild av hur både pengar och mänsklig begåvning förslösats i det femtioåriga kriget inom psykiatrin.

Publicerad i Dagens Samhälle 24 mars 2015

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s