Dags att vända upp och ner på arbetslinjen.

Åsa Moberg skriver

Försörjning först! Varför inte vända på begreppen och starta ”socialförsäkringslaboratorier” där nya system kan prövas? Tänk om enskilda i utanförskap skulle vara bättre än myndigheterna på att skapa meningsfull sysselsättning? Hur farligt kan det vara att försöka?
__________

Socialförsäkringsutredningen har kommit. 1 200 sidor utan några särskilda nyheter. Tänk om det vore möjligt att göra något praktiskt i stället? Varför inte ”socialförsäkringslaboratorier” där grupper slumpmässigt väljs ut för att pröva nya system?

Det är förlegat att indela mänskligheten i arbetande och arbetslösa, friska och sjuka. De flesta är friska och sjuka på en samma gång, för att inte tala om hur tilltrasslad relationen till arbete har blivit. Arbete ska ge inkomst, men vissa arbetsplatser är så attraktiva att folk betalar för att få arbeta där.

Även sjuka kan arbeta. En påminnelse kom senast i nekrologen över Veronica Murray, en läkare som var 65 år när hon dog. 1979 fick hon ett diskbråck som ledde till en svår ryggsjukdom: ”Hon blev till stor del liggande resten av livet.”

Mer än hundra operationer och svår smärta hindrade henne inte från att arbeta. Ett citat ur vännernas minnesord, formulerade av sonen: ”Skrivande i sängläge disputerade hon 1985, och hon ledde stora globala forskningsstudier, flygande liggandes runt världen. Hennes karriär var fortfarande på väg uppåt, då hon fick ett forskningsanslag på 31 miljoner kronor 2014.”

Vad kan Försäkringskassan ha tyckt om det? En ”fördel” med en så tydlig sjukdom måste ha varit att den ingav respekt. Men hon kanske ofta måste förklara varför hon envisades med att arbeta?

De som är utbrända eller lider av kroniska psykiska sjukdomar kan vara lika förlamade utan att omgivningen fattar det. Framför allt vänds allt som de klarar mot dem: om du klarar det där så klarar du ju att arbeta också!

När funktionshinder eller sjukdomar inte syns anser sig alla ha rätt att ge goda råd, trots att ingen kan veta vad någon annan klarar eller tål. Stress kan vara utmattande eller stimulerande på ett för andra obegripligt vis. ”Kontakt med andra människor är det som stressar mig mest, fast jag älskar människor”, som en kroniskt utmattad person förklarade för mig.

Forskaren Lena-Karin Erlandsson har utvecklat en metod för att hjälpa människor att reda ut vad som stressar dem. Ofta är det små saker som ingen tänkt på innan de går in i väggen och får sin vardag kartlagd.

Arbetsterapeuter vet mycket om stress på allmänt plan, men enligt Lena-Karin Erlandsson är det individen som vet bäst vad som behöver förändras ”och vad som är möjligt att förändra”. Att förändra är svårt, det vet alla som försökt, vare sig det gäller ens egna brister eller socialförsäkringssystemets.

”Att ha ett eget jobb ger försörjning vilket ger rörelsefrihet i livet”, har Jan Björklund sagt. Men om vi vänder upp och ner på arbetslinjen? Det är grundligt bevisat att inte fungerar att kräva skötsamhet av de fattigaste innan de får sin försörjning tryggad. Ett revolutionerande koncept som ”Bostad först” (före nykterhet och drogfrihet) bygger på.

Är det inte dags för ett fullskaleförsök med ”Försörjning först”? Tänk om det visar sig att människor i utanförskap är bättre än myndigheterna på att ordna meningsfull sysselsättning till sig själva? Hur farligt kan det vara att försöka?

Publicerad i Dagens Samhälle 10 mars 2015) http://www.dagenssamhalle.se/kronika/dags-att-vaenda-upp-och-ned-pa-arbetslinjen-14242

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s