Kärnkraften – en lektion i stormaktspolitik

Åsa Moberg skriver:

Finlands utsatta läge förvärras just nu av att västvärldens enda nya kärnkraftverk planeras i Pyhäjoki vid Bottenviken, 15 mil från Skellefteå. Ett antal finländska städer ingår i kraftkonsortiet Fennovoima tillsammans med olika industriföretag – och ryska Rosatom.

I torsdags kom nyheten att en av de nästan 70 delägarna oväntat hoppar av. I staden Nykarlebys fullmäktige vann nej med 16 röster mot 11, trots att 800 000 euro redan investerats. Det kommer sannolikt att bli den minsta förlust som någon av de många ägarna gör. Kalkylen är en glädjebubbla, med beräknad byggstart 2017 och driftsstart 2024 – trots att den genomsnittliga byggtiden för reaktorer nu är 14 år.

I Finland byggs sedan 2005 Olkiluoto 3, landets femte reaktor. Den skulle ha stått klar 2009 men kommer i drift tidigast 2018. Kraftbolaget IVO och den franska reaktorleverantören Areva strider om vems fel det är. 2014 höjdes skadeståndsanspråken i det skiljedomsförfarande som pågår vid Stockholms handelskammare. Areva begär 3,5 miljarder euro, medan det finländska kraftbolaget kräver 2,3 miljarder.

Reaktorn skulle levereras nyckelfärdig 2009 till ett fast pris på 3,2 miljarder euro. Nu beräknas den kosta 8,5 miljarder. Trots det, eller kanske just därför, finns nästan ingen kärnkraftsdebatt i Finland.

Finlands kärnkraft är som en snabblektion i stormaktspolitik. Dagens fyra reaktorer byggdes på 70-talet. De speglar positionen mellan blocken: två levererades från Sovjetunionen och två byggdes av svenska Asea Atom med amerikansk teknik.

Den femte är en ”EU-reaktor” där den franska leverantören har samarbetat med tyska Siemens. Så var det tänkt att även kommande reaktorer skulle byggas. Men kraftbolag i väst har tappat intresset.

Kärnkraften är inte ekonomiskt konkurrenskraftig. Eon lyckades mirakulöst sälja sina 34 procent i Pyhäjoki – till ryssarna några månader innan Ryssland invaderade Krim. Rosatom är ett av världens största företag, med verksamhet inom kärnkraft och kärnvapen.

I Finland driver gruppen Pro-Hanhikivi sedan många år motståndsarbetet mot den planerade reaktorn, som ska byggas i naturreservatet Hanhikivi. Reaktorns finansiering är inte klar. Dessutom är avfallsfrågan olöst. Fennovoima planerar mellanlagring vid kraftverket, vid ett av världens känsligaste innanhav. Det är obegripligt dumt. Kan det ofattbara i hela projektet förklara bristen på debatt?

Både Finlands regering och riksdag har sagt ja. Ryssland är för närvarande världens mest aggressiva reaktorexportör. Kärnkraft är makt. Två ryska reaktorer ska byggas i Ungern. Exporten sker med hjälp av stora statliga subventioner. Där är Ryssland inte unikt. Ingen reaktor i världen har någonsin sålts med vinst. EU-kommissionen är principiellt emot sådant statligt stöd, men har medgett undantag för kärnkraft.

EU:s undantag är ett svek. Hela energisektorn är dessutom undantagen från sanktionerna mot Ryssland. Hoppas det kommer fler lokala politiska beslut om uttåg från Pyhäjoki, ett onödigt kärnkraftverk som utgör en oacceptabel risk ekonomiskt, miljömässisigt och politiskt.

Krönikan är även publicerad i Dagens Samhälle 24 feb 2015

Lämna en kommentar