Elöverkänslighet kan inte avfärdas så lätt

Åsa Moberg skriver
Vissa problem som människor upplever anses inte finnas. Hanne Kjöller har i DN 22/2 än en gång majestätiskt slagit fast att ”Sanering är fel lösning” på problemet elöverkänslighet. Hon har noterat ”att vissa upplever sig må väldigt mycket bättre efter en elsanering” – men detta visar bara ”kraften i placeboeffekten – inte strålningen”.

Överkänslighet betyder att någon inte tål en sak som är ofarlig för de flesta. En nötallergiker kan dö av en liten nötsmula, men nötter är inte dödliga för det. Orsaken till Kjöllers upprördhet är att Elöverkänsligas riksförbund får statsbidrag som handikapporganisation, vilket avfärdas som lika vansinnigt som att ge statsbidrag till ”Spököverkänsligas förbund”.

Vid ett besök i New York 1989 upplystes jag om att Sverige hade världsledande forskning om effekter av elektromagnetiska fält. Det visste jag inget om. Louis Slesin, utgivare av nyhetsbrevet Microwave News, följer forskningen och gav mig en namnlista på svenska forskare. Hans nyhetsbrev är fortfarande en guldgruva, http://microwavenews.com.

En av dem jag fick tips om var strålningsgenetikern Hakon Fröleén. I en intervju berättade han för mig om sitt sista år på före pensioneringen från FOA och Strålskyddsinstitutet. Han hade länge arbetat med radioaktiv strålning och trodde inte på någon biologisk effekt av elektromagnetiska fält. Av en slump hade han fått i uppdrag att utsätta 45-50 000 musfoster för sådana och studera de skadeverkningar som han inte väntade sig att finna.

Det blev inga fosterskador – men hälften av fostren dog. Under trettio år som forskare hade han aldrig sett sådana ”dundrande effekter”. Han hade inte heller mött maken till nedtystningsförsök: ”Detta är livsfarligt att jobba med, det är så helvetes mycket pengar involverade”.

Han ägnade flera år åt att få sin studie publicerad. När det lyckades var resultatet så väl inlindat i vetenskapligt ludd att inte ens jag kunde begripa rapporten, fast han berättat vad den innehöll. Nu är Hakon Fröleén död sedan många år, men jag tänker ofta på honom när människor hänvisar till ”vetenskapen” för att driva sina egna fördomar.

Utmärkta överblickar över debattens historia finns i Elöverkänsligas tidning Ljusglimten, nr 4/14: ”Från bildskärmssjuka till elöverkänslighet” av Ragnar Forshuvud och ”Kampen som rann ut i sanden” av Gunni Nordström.

Personcentrerad vård är en allt starkare inriktning inom dagens sjukvård. Vetenskaplig forskning visar att vården har allt att vinna på att lyssna på sina patienter. Överkänslighet finns. Att avfärda vissa lidanden som spökallergi är att förvärra lidandet, fördyra vården och försvåra kartläggning av orsakerna.

publicerad i Dagens Samhälle
http://www.dagenssamhalle.se/kronika/eloeverkaenslighet-kan-inte-avfaerdas-sa-laett-13291
–____________________________________
Nedan följer en avskrift av en intervju om elöverkänslighet som jag gjorde 1990 med Hakon Fröléen.
Den tillägnas Hanne Kjöller och resten av Dagens Nyheters ledarredaktion.

”Jag blev tystad”
Ekonomiska intressen försvårar forskningen, säger genetiker Hakon Fröhléen.
Dubbelt så många musfoster dog, när de utsattes för elektromagnetisk strålning.
Det visade Hakon Fröhléens masstudier på gravida möss.
– ”Elektromagnetisk strålning ger dundrande effekter”, säger han.

Strålningsgenetikern Hakon Fröhléen är expert på strålningseffekter på arvsmassa.

Han har på uppdrag av Statens Strålskyddsinstitut undersökt 45 – 50 000 gravida möss och funnit dubbelt så många döda musfoster hos dem som utsattes för elektromagnetiska fält som hos de andra. Eftersom han inte fann någon ökning av antalet missbildningar hos de överlevande fostren tycker han ändå inte att hans forskning är alarmerande för gravida kvinnor.

Men han blir ganska arg när det ideligen påstås att det inte finns någon forskning som visar på skadliga effekter.

Trodde det var båg
– Jag har hela mitt liv arbetat med strålskadeforskning på Försvarets Forskningsanstalt FOA. Det gällde joniserande, alltså radioaktiv, strålning. När FOA omorganiserades blev jag av en slump indragen i forskningen kring icke-joniserande strålning. Jag trodde tidigare att skador av elektromagnetiska fält var bara båg. Jag trodde att de inte kunde ha några som helst effekter.

– Vad jag fann var dundrande effekter. Inte någon gång under min trettioåriga forskarbana har jag sett så otvetydiga effekter. Ingenting liknande har hänt vid försök med joniserande strålning. Säger Hakon Fröhléen, som nu är pensionerad men i förbigående också noterar att han aldrig under sin trettioåriga forskarbana har utsatts för så många nedtystningsförsök.

– På FOA arbetade man ifred. Jag har aldrig trott att det var möjligt att man försökte stoppa forskning på det här sättet. Detta är livsfarligt att jobba med, det är så helvetes mycket pengar involverade i det.

– När det gäller elallergi är det kanske så att det saknas vetenskapliga bevis. Det är lätt att bortförklara de drabbade som hysteriker. Det trodde jag också tills min forskning gjorde att jag började resa på konferenser och träffade några av dem. De är inga hysteriker, de är människor som uppenbarligen har besvär av att vistas i rum med elektriska apparater.

Åsa Moberg
Intervju ur Aftonbladet. Fotokopian är stämplad av Aftonbladets arkiv med två olika datum; 31 juli 1990 (i högerkanten) och 1990-09-06 (överst till höger)

Annonser

4 thoughts on “Elöverkänslighet kan inte avfärdas så lätt

  1. Detta kan vara ett tankefel från min sida. Problemet nu är att jag inte kan hitta den vetenskapliga rapporten. Jag skriver här om saker som jag inte behärskar. Det gör jag bland, när jag uppfattar läget som att de som kan en viss fråga inte vill framföra vissa fakta. Som jag uppfattar det är tyngdpunkten inte siffran utan Fröléens (ännu en stavning, tror denna är den korrekta) uttalande: ”Vad jag fann var dundrande effekter” och hans ställningstagande för de elöverkänsliga: ”De är inga hysteriker, de är människor som uppenbarligen har besvär av att vistas i rum med elektriska apparater.”

    • Det vi kan fastslå er at du i innlegget ditt i Dagens Samhälle skriver noe annet enn det som kom frem i ditt eget intervju,

      Jeg har forståelse for at de eksakte tallene nå kan være vanskelige å finne, men du bør i Dagens Samhälle ta inn en korreksjon som forklarer at du ikke hadde dekning for å skrive at halvparten av musefostere som ble utsatt for elektromagnetisk stråling døde.

      Det synes jeg er godt journalistisk håndverk, og det er også viktig for de som regner seg som el-overfølsomme. En feil historie om at halvparten av musefostere døde i et ”hemmeligholdt” forskningsprosjekt tjener ikke saken deres.

      Et annet viktig poeng er at det aktuelle forsøket aldri er blitt replikert av noen. I løpet av alle disse årene har det altså aldri kommet forskning som bekrefter det som Fröléen fant. Forskning er ikke reell forskning før resultatene bekreftes av andre forskere.

      Til slutt er det hyggelig at en kunnskapsrik mann for 25 år siden viste forståelse for el-overfølsomme, men akkurat som med religion blir ting ikke sannere jo flere som sier det. De blir sannere av å finne gode kunnskaper som andre kan bekrefte.

  2. I artikkelen skriver du at halvparten av musefostrene døde, mens det i intervjuet sies at dobbelt så mange døde med stråling som uten stråling. Det er dramatisk forskjell på dette. Hvis f.eks. 0,1 % eller 2 % av fostrene dør uten stråling, var det 0,2 % eller 4 % av fostrene som døde med stråling.

    Jeg tror du har gjort en tankefeil her, og hvis jeg har rett bør du korrigere artikkelen i Dagens Samhälle. Da bør også de konkrete tallene tas med slik at leseren får vite hvor mange fostere som døde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s