Ska man slita, slå eller leka sig till ett psykiskt hanterbart liv?

Mikaela skriver:

Hade en riktigt jävlig jul. Överjävlig. Tiden innan var inte heller så kul.
Jag hamnar alltid i samma tankeloopar när jag mår dåligt. Hemska tankar, säger hemska, hårda saker till mig själv.
Innehållet i tankelooparna har varit sig mycket lika sen tidig barndom. Det kretsar kring några få återkommande teman och ett av dem är att om jag bara gör rätt så kommer jag att hitta lösningen och då kommer jag att sluta må så dåligt. Och om jag inte arbetar med mig själv så får jag skylla mig själv om jag mår dåligt. Och eftersom jag mår dåligt fast jag försöker göra mitt bästa så suger jag helt enkelt för jag kan jag ju inte ha gjort ett särskilt bra jobb eller ansträngt mig tillräckligt.
Jag sprattlar som i ett nät i den där tanken. Om jag bara gör mitt bästa. Om jag bara arbetar med mig själv. Om jag bara anstränger mig. (Bättre, mer hårdare, mer seriöst, utan att tycka så patetiskt synd om mig själv).

Nån gång där i julas mitt i allt elände kände jag ett skört och hastigt passerande fladder av en ny insikt mitt i alla gamla vanliga klisterklaustrofobiska skittankar:
Tänk om det inte handlar om arbete och ansträngning! Tänk om jag skulle skita i att tänka mer hårdare bättre kom igen!! . Tänk om detta eviga projekt med att försöka 1-överleva, 2- leva, 3-leva ett liv man är nöjd med inte kommer längre nu med hugg och slag och tvång?
Jag har slitit som ett djur för att försöka hitta bra strategier, för att förändra mig, förbättra mig och ”ta ansvar” för mitt mående. Mycket hårt har jag ansträngt mig i många, många år på olika sätt. Det är jag jävligt trött på. Att ta ansvar för mitt mående. Orkar inte längre skrika till mig själv och andra att jag minsann tar ansvar, att jag är mycket mån om att försöka att inte projicera, överbelasta, skuldbelägga, skylla ifrån mig, slippa undan, fega ur, lata mig, strunta i saker, ge upp.
Det är klart jag gör allt det där. Mycket. Men jag är väldigt medveten om det, skyggar inför det, vill inte, försöker att inte. Jag har inte smitit undan från göra allt jag kan för att må så bra det går, och jag har försökt att inte låta andra bära ansvar för mitt lidande. Kämpar hårt och värjer mig hela tiden. Jag tycker ofta saker är andras fel. Tycker ofta jag blir orättvist behandlad, är ofta lättkränkt, harmsen, missförstådd. Dömer mycket, skyller mycket på andra och annat.

Resan pågår hela hela tiden. Men jag ska för en gångs skull prova hur det känns att tackla det på ett annat sätt än med hårt svettigt arbete och stångande sträng puritansk pliktmässighet och raseri. Är så oändligt trött på min hårdhet mot mig själv.

Tänk om man kunde tänka ”lek”, ”utforskande”, ”nyfikenhet”, ”vänlighet” istället i detta stora att försöka förstå sig på sig själv och sitt liv och viljan till ett bra liv.
För fan, vill jag säga till mig själv nu, ge dig själv ett break! Sluta se dig som någon defekt som måste fixas genom hårt och ständigt arbete. Var rädd om dig istället.
Det låter banalt men det var en revolutionerande tanke, ny och väldigt befriande.
Tänk om det inte handlar om mer arbete nu? Utan något annat?

Annonser

5 thoughts on “Ska man slita, slå eller leka sig till ett psykiskt hanterbart liv?

  1. Är inte detta, att vara mer förlåtande och vänlig mot sig själv, en central del av att uppnå ett levbart jämviktstillstånd? Vi oreflekterade självälskare mår ju för det mesta alldeles utmärkt. Av lätt insedda skäl, som Carl Bildt skulle säga.

  2. Tror du har helt rätt – åtminstone i huvudsak. Alltför mycket av allt kvävande,pliktuppfyllande, försakande, skuldbeläggande och för lite av lek, lust och kanske gudbevars lite lättja. Ibland blir de dagar jag bestämmer mig för att inte göra någonting de som lämnat mest spår.

    • Herman, som generell livshållning tror jag att det är så jag gör, (rätt ofta: ingenting), men just att orka härda ut neråtperioder, det är då det är svårt. Att inte se det som ”arbeta hårdare på ditt mående så kommer det bli bättre”. Det blir inte bättre. Snällhet gör det bättre. Att släppa taget kanske? Säga ”fuck it. Jag är hjälplös inför vissa saker, vad jag än gör, gör inte mer nu”. / Mikaela

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s