Har du någon som kan vara hos dig?

Mikaela skriver

Idag är jag arg på allt andefattigt prat och på den eviga rundgången av ord och att alla verkar tycka det är självklart att man har förmånen att ha människor omkring sig som stöttar, backar upp eller utkämpar strider för varandra. Att ha kontakt med människor är inte samma sak som att kunna dela saker som händer. Jag tänker på polisen som frågade om jag hade någon som kunde vara hos mig medan jag väntade på nya besked och den omsorg som strömmade från hennes vänliga ansikte, en helt främmande polis i full mundering. Jag kände mig tagen på sängen och det blev ännu svårare att inte bryta ihop. Det normala var tydligen att man hade någon sådan i sin omgivning. Jag tänkte febrilt men inte särskilt länge, gick igenom mina bekanta i huvudet men kom fram till att alla redan är så belastade och pressade av olika saker och jag orkar inte vara den som – igen- är i behov av stöd och hjälp. ”Jag klarar mig”, sa jag. Och skämdes inför henne, för nej, det fanns ingen jag kunde ringa och be att vara med mig medan jag väntade på besked. Även om jag säkert har människor omkring mig som skulle ha sagt att det varit ok att jag ringde, att de kunde ha kommit. Till vad nytta? Det fanns ingen som skulle förstå, det fanns ingen som skulle stå ut, tänkte jag. De blir obekväma och olustiga och jag orkar inte ta ansvar för dem också. Bättre vara själv. Alla har så mycket med sitt. Man får inte bränna ut dem.

Annonser

2 thoughts on “Har du någon som kan vara hos dig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s