Fiktionen finns för att vi ska få berätta

Åsa Moberg skriver:

I dokumentär text måste det viktiga nästan alltid uteslutas. Det märker man som journalist. Alla intervjuade berättar sina bästa berättelser med förbehåll: det här får du inte skriva. Vana intervjuoffer slutar förstås berätta sådant som inte får skrivas.

Själv har jag skrivit både dokumentära böcker och skönlitterära böcker, romaner, med utgångspunkt i mitt eget liv. Fördelen med den senare typen är att man genom att förändra den yttre ramen kan skriva en inre sanning som annars inte går att dela med omgivningen.

Debatt uppstår ofta kring föregivet litterära verk när förebilder ut verkligheten känner igen sig. Som författare kan man aldrig finna en form som garanterat skildrar såriga mänskliga relationer utan att någon blir sårad. Det är bara att skriva vidare ändå. Skrivande är ett bra läkemedel mot många plågsamma tillstånd, tyvärr inte mot alla. Ibland behövs ändå medicin.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s