Psykisk ohälsa är ett område med klart oönskad tillväxt. Men statligt stöd till funktionsnedsattas inträde i arbetslivet är en vinst för alla

Åsa Moberg skriver:
Katastrofen är alltid nära men kommer aldrig
Ibland kan man överraska sig själv med en åsikt som man inte visste att man hade. Nyligen hörde jag mig själv säga emot en ung engagerad person som hävdade att det är omöjligt att förena tillväxt med en uthållig resursförbrukning. Det tror jag visst går. Det måste gå, därför kommer det att gå.

Är jag offer för önsketänkande? Klimathotet? Undergången? Är den inte närmare nu än någonsin? En gång planerade jag att skriva en bok som skulle heta Vårt behov av katastrofer. En genomgång av 1900-talets undergångshot så som de framställts i medierna skulle jämföras med vad som i stället hände.

Jordens poler bytte inte plats, som många fruktade i 1900-talets början. Oljan tog inte slut på 70-talet, som västvärldens beslutsfattare fruktade på 50-talet. Försurningen dödade inte Europas skogar, som jag och många andra trodde. Millennieskiftet fick inte förödande konsekvenser i datoriserade administrativa system.

De väntade katastroferna uteblev. I stället rullade tillvaron på, med fasansfulla krig, naturkatastrofer, sjukdomar och epidemier, ungefär som vanligt. Människors brutalitet ledde till döden för 183 miljoner människor under 1900-talet. Felet var det militära tänkandet: tanken att någon kan segra genom krig. Tillväxt kan däremot ha räddat flera miljarder människor från akut fattigdom.

1800-talet präglades av svält och utvandring från Europa, och ångest för att jordbruksmarken skulle ta slut. Men ett tättbefolkat land som Holland har överlevt. Landet till och med exporterar livsmedel, från mark återvunnen ur havet.

Mitt eget lilla aktiebolag har just vuxit med 100 procent, från en till två anställda. Min anställda Mikaela Aspelin gör samma saker som jag, med större expertkunskap efter tio år som patient i psykiatrin. Trygghetsbidrag från arbetsförmedlingen gjorde anställningen möjlig och fler borde få chansen.

Vinst är det än så länge tyvärr inte tal om, men tur nog finns det ingen som vill förbjuda vinst i kultur och opinionsbildning. Det kanske inte behövs förbud. Frilansarvodena har stadigt sjunkit under hela mitt yrkesliv, något som äntligen gett upphov till viss debatt. Den traditionella medievärlden krymper stadigt. Ändå vill unga så gärna arbeta i den att det alltid är kö av förhoppningsfulla, oavsett arbetsvillkor och betalning.

Tillväxt ger bättre förutsättningar än krympning och vinst är ett kvitto på att något fungerar. Jag vill ha tillväxt, särskilt på arbetsmarknaden, och nya jobb för människor med alla typer av funktionshinder. Vid trygghetsanställning utgår statsbidrag på 80 procent av lönen upp till 23 000 kronor. Det blir 18 390 kronor. På det betalar den anställda 6 000 i skatt och arbetsgivaren 7 226 kronor i sociala avgifter.

Staten får tillbaka 13 226 kronor och bidraget är alltså inte 18 360 utan 5 164 kronor. Som inlagd på psykiatrisk klinik kostar en människa den summan på ett par dagar. Psykisk ohälsa är ett område med klart oönskad tillväxt. Men statligt stöd till funktionsnedsattas inträde i arbetslivet är en ren vinst för alla.

(Publicerad i Dagens samhälle) http://www.dagenssamhalle.se/kronika/katastrofen-aer-alltid-naera-men-kommer-aldrig-9864

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s