#Blogg100 inlägg 12. Bra psykiatri är billigare än dålig.

#Blogg 100, inlägg 12

Åsa Moberg skriver:

På en konferens med förtroendevalda landstingsrevisorer på revisionsföretaget Ernst & Young i Stockholm föreläste jag (18/5) om psykiatri, ett slukhål för bortkastade pengar i vården. Bra psykiatri är billigare än dålig, det är jag säker på. Men jag känner inte till några studier av om kostnaden ”per patient” skiljer sig från klinik till klinik. Eller om olika läkare har mätbart olika framgång i arbetet med att hantera patienterna. Så är det antagligen, men hur skulle man mäta?

Att psykiatrer utmärkte sig genom att vara den mest anmälda gruppen läkare berättade en registrator för mig strax innan HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, lades ner. I arbetet på efterföljaren IVO, Inspektionen för vård och omsorg, är nu suicid den kategori som leder ligan för Lex Maria-anmälningar. Alltså fortfarande psykiatri i ”problemtoppen”.

Det uttalades många kloka saker av alla föreläsare på konferensen och även från de förtroendevalda i publiken. En av dem, Inga Fingal från Tranås, sammanfattade långa intressanta föreläsningar på några skojiga rimmade versrader som hon läste upp efter frågestunderna. Efteråt kom hon fram till mig och gav mig en av de finaste komplimanger jag fått: – När du talade kunde jag inte skriva, det var så intressant att jag måste lyssna hela tiden!

Sen inbjöd hon mig till stadsvandring i Tranås, där hon guidar besökare i Fritiof Nilsson Piratens anda, http://www.tranas.se/stdsvandring. Piraten var under många verksam som advokat i staden. Tranås är inte direkt mitt drömresemål, men vem vet, rätt som det är kanske jobb för mig dit? Staden har ett anrikt badhotell med lyxig frukost och goda luncher.

Tanken slog mig att jag borde skicka en enkät till alla dessa politiskt engagerade revisorer och fråga om deras personliga erfarenheter, egna eller närståendes, av möten med psykiatrin. En kom fram och skrev upp titeln på Ullakarin Nybergs bok ”Konsten att rädda liv – om att förebygga självmord” (Natur & Kultur 2013). ”Jag har minst två i familjen som jag behöver hjälp att stödja”, sa hen. Boken är en sorts handbok som kan inge oss amatörer mod att våga lyssna, att överhuvudtaget våga finnas till för den sucidala människan. Och för närstående efter ett självmord. Det behövs lika mycket mänsklig närvaro då som efter andra tragiska händelser i livet, även om handfallenhet gör att de flesta väljer att bara tiga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s