#Blogg100 inlägg 8. Tystnaden i rummet på en psykavdelning

#Blogg100 inlägg 8

Mikaela skriver

Det gör så ont att stå vid sidan om. Det gör så ont att hälsa på min vän på sjukhuset. Att se dörren öppnas av en skötare med misstänksam blick. Att höra min vän säga att det kan gå en hel dag, flera, utan att någon knackar på dörren annat än för att säga att det är mat, medicinutdelning eller läkarsamtal. Att för mitt inre höra personalen säga att det är bara att komma ut om man vill prata. Att veta att hur fan ska vännen ha mod och ork och tilltro nog att komma ut och säga ”jag ligger helt ensam i mitt stora ödsliga tomma nybyggda rum med ständigt jämn och centralstyrt reglerad inomhustemperatur och ventilation och jag orkar inte leva.”

Annonser

2 thoughts on “#Blogg100 inlägg 8. Tystnaden i rummet på en psykavdelning

  1. Ja. Det är inte okej. Personalen borde ta en mer aktivt uppsökande kontaktsökande roll. Varje dag, många gånger. Det borde vara en självklarhet. Mår man väldigt dåligt är det svårt att själv orka ta det initiativet. Man kanske känner sig i vägen, att man stör, eller att man inte kan formulera vad man vill. Man kanske bara vill vara ifred. Men vänligt kontaktsökande borde ingå i personalens arbetsuppgifter, i alla människors uppgifter.
    Kanske är de rädda? Trötta? Osäkra på vad de ska säga? Rädda att störa? Eller så tror de att någon annan varit inne. Spelar ingen roll. Det måste ändå ändras.

    //Mikaela

  2. Tyvärr är det så. Konstigast av allt är det att personalen som jobbar med psykiskt sjuka borde ha lärt sig att alla inte orkar säga till att de behöver prata. Givetvis finns det bra personal som bryr sig men många pratar hellre med sina kollegor än med patienter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s