Hem och hemlikhet

Åsa Moberg skriver:

Vad är ett hem? Jag måste skaffa antologin ”Här ute, där inne”, utgiven av Valand Akademi i samarbete mellan fyra konstnärliga institutioner vid Göteborgs universitet. I den finlandssvenska veckotidskriften Ny Tid 11/4 fanns följande citat, synnerligen tänkvärt, ur författaren Mara Lee Gerdéns bidrag ”Hemmet – förskjutningen, gränsen”:

”Bara på svenska kan en person som aldrig haft ett hem säga att hon i hela sitt liv haft ett hem: barnhem, fosterhem, daghem, familjehem, gästhem, sjukhem, vandrarhem, behandlingshem, ålderdomshem osv. Hemmets förskingring täcks över av ett välmenande språkbruk som pekar direkt in i svenskhetens hjärta: folkhemmet. Genom det folkhemska språkbruket är vi alltid hemma, hur långt bort vi än är. Men hemmet är inte alltid hemma, utan lika ofta en förvaringsplats för alla de som inte har tillgång till ett eget hem.”

Ålderdomshem finns visserligen inte längre rent organisatoriskt, men känslan finns kvar. På äldreboenden, seniorboenden, trygghetsboenden, serviceboenden. Själv har jag funderat på många institutioners fåfänga strävan efter att bli ”hemlika”. Det finns en inredningsstil för svenska älderboendens matsalar och korridorer där kuddar och dukar och neutrala konstverk byggs samman till monument över vad miljön inte är; den är inte ett hem.
Men det är klart. Ett hem kan inte vara hemlikt. Det är ju ett hem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s