”Trodde du att striden om kärnkraften var över? Den har knappt börjat”. Boken Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten släpps i mars.

Åsa skriver:

I mars utkommer min nya bok, ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten” (Natur & Kultur). Jag har följt frågan sedan debatten inför den svenska folkomröstningen 1980 och trodde att jag kunde den: jag skulle bara samla ihop det jag visste. Det tog drygt fem år. Det visade sig att det fanns hur mycket som helst att läsa in som jag hade glömt eller missat – för att inte tala om all dramatik som inträffade under arbetets gång.
Tänk om boken hade varit klar vid den här tiden 2011? Då förändrades allt i och med tsunamin som förstörde kärnkraftverket Fukushima i Japan. Katastrofen ledde till att alla Japans 54 reaktorer i dag är stängda. Några kommer att starta igen men ingen vet när och ingen vet hur många.

De som vill ha nya reaktorer i Sverige tycks tro att det står i politikernas makt att skapa stabila och förutsägbara villkor för sådana byggen. Det gäller bara att få fram en blocköverskridande överenskommelse i riksdagen. Det är obegripligt för mig att de inte ens efter Fukushima inser att riskerna med kärnkraft handlar om osäkerheter av helt andra dimensioner än någon inrikespolitisk debatt kan hantera.

1900-talets beslutfattare tog sig rätten att skapa risker som kommer att bestå i 100 000-tals år. Det kunde ske därför att de inte visste vad de gjorde – och för att de vägrade lyssna på alla fysiker som varnade. Atombomben kom till för att krossa Adolf Hitler, men efter kriget var det antagligen fler forskare som talade mot civil kärnkraft än som förespråkade den.

Att den ändå byggdes berodde på att politiker i många länder – även Sverige – ville ha en egen atombomb. Då var den civila kärnkraften en praktisk ursäkt: till en början var det samma forskning som krävdes. Pengarna kunde tas från militära anslag, utan att några folkvalda församlingar behövde tillfrågas. Efter andra världskriget hade militär forskning närmast obegränsade resurser.

Försöken att dölja kärnkraftens militära kopplingar hanteras av FN:s atomenergiorgan IAEA, som under större delen av sin existens har haft svensk generaldirektör. Den senaste var Hans Blix, som gick vidare till IAEA 1981, efter uppdraget som kampanjledare för vinnande Linje 2 i den svenska folkomröstningen. Linje 2 var Socialdemokraternas och Folkpartiets gemensamma linje för ”avveckling med förnuft”, vilket innebar en fördubbling av antalet reaktorer i Sverige.

Nu läser jag i Helsingborgs Dagblad 2/2 en ledarkommentar av Peter Fällmar Andersson att Hans Blix i SVT:s ”Min sanning” medgett att folkomröstningen 1980 var ett demokratiskt illusionsnummer: ”Alla gjorde det och jag var med i spelet. Det är inget ärofyllt minne, men det gick hem”, sa Blix.

Den intervjun måste jag ta fram på SVT Play. Nej, folkomröstningen är inget ärofyllt minne för vinnarna. Man kan misstänka att det är anledningen till att minnet av den aldrig uppmärksammas i medierna. Varken 10, 20 eller 30 år efter att den inträffade återkom den i nyheterna. Få se om 40-årsminnet märks år 2020, eller om det behöver gå tio år till, ett halvt sekel, innan de skamsna vinnarnas dagordning blir ifrågasatt.

Läs mer om boken här
http://www.nok.se/ImageVaultFiles/id_26505/cf_234/9789127134997.jpg

Annonser

2 thoughts on “”Trodde du att striden om kärnkraften var över? Den har knappt börjat”. Boken Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten släpps i mars.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s