God jul på psykakuten

 Mikaela skriver

Inlägget även publicerat i RSMH-bloggen

Jag minns en jul i väntrummet på psykakuten.
Jag var där för att jag inte visste om jag skulle överleva natten. Jag gick dit i förtvivlan och ambivalens och stod utanför dörren och rökte en lång stund innan jag bestämde mig för att ringa på. Det var det sista stället jag ville till, men jag hade inget val. Självmordstankarna rasade som demoner och eskalerade hela tiden. Jag hade suttit på mina händer för att inte vräka i mig de piller jag hade för att få sömn och frid, jag hade gråtit mig igenom veckor och månader av ångest, depression, sömnlöshet och brist på aptit och hade ett BMI på jag vet inte hur lågt, tillräckligt för att nyckelbenen skulle skava genom kläderna.

Jag minns timmar av väntan, stressade jourläkare och en TV som vräkte ur sig hysterisk reklam om det ena och andra, saker att köpa, krämer att smörja in sig med, mat att laga, allt det där ute som var så avlägset för oss som var där.
Jag minns en man som satte sig bredvid mig, alkoholdoftande och tandlös, han var den enda i rummet som hälsade. Han började maniskt möblera om i rökrummet och ville ha sällskap. Han sa att jag såg ut som en ängel och frågade vad jag gjorde där, jag som var så frisk. Jag minns att jag skrattade fast jag var stum av skam och sorg. Mina hopsjunkna axlar, malande käkar, min gröngråa hy, skakande händer och defekta själ. Mina nedbitna naglar, stripiga hår och kladdiga mascara: han tyckte jag var sund och vacker och på fel plats en kväll som denna. Om han bara visste.
Jag minns en annan jul, faktiskt flera jular, som jag låg inne på slutenavdelningen. Jag minns spruckna prinskorvar som simmade i kallnat flott och adventsljusstakar som glappade, en ful plastgran med blanka barr som verkade hånle. Skötare som var sura över att jobba julpasset, men också en fantastisk sjuksköterska som delade med sig av sina cigaretter (det här var innan man införde rökförbud, de patienter som har extravak får snällt avstå från sina rökdon eftersom de inte får lämna avdelningen för att gå ut och ta ett bloss. Generöst nog erbjuder man nu nikotinplåster. Idiotiskt vald tidpunkt att tvinga folk att sluta röka under slutenvårdsvistelse). Sköterskan ställde också fram en kartong med choklad som snabbt gick åt och hon kollektivtröstade dem vars ångest var extra stor, julutlöst.
Jag minns toalettpapper på golvet i badrummet, den trasiga pappershållaren och mögelfläckar i duschen, flagnade väggar, låsta dörrar och smutsiga golv.

Jag minns inte förr-förra julen.
Då var jag mitt uppe i ECT-behandling och hade några dagars uppehåll över julhelgen. Jag har fått berättat för mig att jag inte förstod hur man skulle köpa biljetter på bussen, att jag gick vilse på vägen hem, upprepade samma saker med fem minuters mellanrum. Jag hade glömt sim-koden till mobilen och mitt personnummer, men tydligen var jag på en och annan jultillställning med människor jag inte har en aning om att jag träffat. Jag vet också att jag firade julafton i kärt sällskap hos min före detta svärmor med min före detta man, hans syster och alla barn. Jag har sett foton. Jag ser glad ut, sitter i soffan mellan barnen bland paketpapper och knäckcellofan. Jag ska fira där i år också, och den här julen kommer jag att komma ihåg utan minnesluckor.

Jag är lyckligt lottad som har en plats att fira jul på. Släkt. Fränder. Anhöriga. Trots allt som inte blev som jag trott. Ett hem, en plats att vila på, och i år en lön!
Förra året önskade sig sonen wonderbaum-granar av mig. 35 kronor för ett storpack. I år får han ett headset. Den stora dottern en dammsugare. Jag är så glad, så glad som kan ge dem det.

Till er som inte har det bra, som tycker julen är svår, saknar släkt eller människor önskar jag gemenskap någon stans som värmer, var det än är.Till er som är fattiga, ledsna, rädda eller ensamma, av eget val eller inte, önskar jag goda ögonblick av stearindoft, pepparkakssötma och långfilmsmaraton i en behaglig soffa.
Till er på sjukhus och i väntrum önskar jag korta väntetider, vänliga skötare, vacker utsikt med ren snö, piller utan biverkningar och tillförsikt.
God jul på er allihop!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s