Projekt

Mikaela skriver:

Vad jag vill göra

Skriva en antologi som varit på tapeten tillsammans med 10-12 tjejer jag känner till med borderline. Det saknas helt klart inifrån-berättelser som skildrar en större grupp människors tankar i ämnet. Några självbiografier finns men de är ju skrivna ur bara den personens perspektiv. Det har skrivits en del bra böcker av professionen men det finns alldeles för mycket trams i genren. (Några hatböcker är t.ex kapitlen om borderline i böckerna  ”Ny i psykiatrin” av Helene Glant,  David Eberhardts ”Normal,” och  Silfving/Nilssons bok ”Farliga relationer”. De här böckerna är helt från vettet. De är felaktiga, kränkande, icke-konstruktiva, stigmatiserande  och de gör stod skada. Det behövs helt enkelt en uppfriskning av träsket och jag tror att vi tillsammans skulle kunna göra det ganska bra.

En antologi som förslagsvis kan heta ”Skiljas med vettet i behåll” behövs också. Hur hanterar man en skilsmässa om en av parterna har någon form av psykisk ohälsa? Och hur hanterar man en skilsmässa om det finns barn med i bilden? Jag skulle vilja sammanställa några vettiga människors tankar om det- jag tror det skulle kunna vara av intresse och till hjälp. Förresten tror jag att när jag ändå är igång borde jag samla ihop röster om att vara förälder och ha psykiska problem.

Jag vill skriva klart den bok om J och A som jag drömt om i två år. Allt är klart, jag har bara inte skrivit den än. Det är en bok som inte på något sätt har med mig att göra, huvudkaraktären är man, han är ung och blond och lång och smal och ganska besvärlig på många sätt, till skillnad från mig:=) Jag älskar att tänka på allt som händer i den. Platserna, handlingen, karaktärerna, förloppet. Längtar dit, till den. Jag vet vad boken heter och har ett första utkast skrivet i ett otroligt roligt dataprogram som heter Scrivener.

Jag vill skriva någon slags avslutning på Sänder på tusen kanaler. Efterfrågan är stor fortfarande, men hur länge man kan man referera till en bok med så många år på nacken utan att skämmas?

Jag vill hålla skrivarkurser i fängelse och starta fler inom psykiatrin.
Vi är flera som vill starta samtalsgrupper, studiecirklar och andra bra saker i vår förening.
Jag vill att alla brukarföreningar i (det beryktade) nya psykiatrihuset ska bli en stark och närvarande självklar del av huset, att någon av oss ska kunna finnas på plats varje dag så att de patienter som är inlagda eller på besök i huset  ska kunna komma förbi. Samtal, information, aktiviteter eller bara häng borde vi kunna erbjuda. Inget föreningsspecifikt i just den frågan utan ett gemensamt övergripande arbete över föreningsgränserna. Att använda rummet, göra det levande. Samarbete med biblioteket som ligger på andra sidan?

Jag vill också dra igång någon slags samarbete med psykiatrin och ett träningscentrum. En instruktör som kommer till huset vore väl bra. Nu är ju alla samlade där, en timme i veckan borde vara möjligt att betala för ett besök av instruktör. Yoga, yinyoga, afrodans, avslappning, pilates. Man kan ha lite chilldownträning för maniker, avslappning för alla, hypomanträning och transmusik för de depressiva och sengångarna. Skämt åsido. Träning, motion, avslappning och kroppskännedom är ett otroligt bra verktyg men man kan vara livrädd, för trött, för plågad, för sjuk för att ens orka tänka på det eller kunna ta sig någonstans. Träning kan vara skrämmande och omöjligt. Jag är helt övertygad om att om det fanns mer lättillgängligt och erbjöds av en person som kunde skapa förtroende och erbjuda tröst skulle det vara välgörande även för de som var väldigt sjuka.

S-poolen (som jag skrev om här igår) skulle vara kul att lägga tid på.

Att spara pengar och sen äntligen ta körkort.
Att åka till IKEA och köpa en matta.
Att gå en skrivarkurs.
Att åka på retreat.

 

Jag ska precis påbörja skrivandet av en monolog, det är ett projekt som faktiskt inte bara finns i mitt huvud utan är en beställning. Det ser jag mycket fram emot och är också ganska rädd för. Bilder, scener, ljus, musik, stämning, gestaltning. Det pockar på men jag har inte börjat skriva mer än små ord.

Sen har vi ju verkligheten. Tiden. Orken. Förverkligandet. Att ro saker i hamn, slutföra dem. Disciplinen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s