Att passera Försäkringskassans kontor utan att slitas sönder. Inlägg nummer 1 i serien socialförsäkringstrauman

Mikaela skriver:

Jag vill så gärna skriva om socialförsäkringar, mina egna erfarenheter. Men det gör så ont. Jag får ta det lite i taget tror jag.

På vägen in till stan passerar jag huset där AF, FK och Skattemyndigheten har sina kontor. Jag går över till andra sidan gatan. Jag ska berätta varför. Det gör mig illamående att  se loggorna genom fönstret. Jag får ett svindlande sus i huvudet och en automatisk krökning av ryggen. Jag vill spy, skrika och springa. Det är på riktigt så. Det är ett så svårt ämne att jag knappt kan prata, skriva, tänka på det, men jag ska försöka. Det kommer. Låt oss kalla det här inlägg nummer 1 i en serie som kan komma att bli lång och smärtsam.

…………………………………………………………………………………………………………….

Apropå turtagning: jag vet att ni är många, många, många som har något att säga om det här, om Försäkringskassan, ekonomiskt bistånd, Arbetsförmedlingen, åtgärdsprogram mm. Jag vill gärna lyssna, läsa och skriva om era berättelser i den mån jag klarar. Maila om ni vill: berätta om er bild, ge era exempel (goda, dåliga, både och). Kanske, om jag får, kan jag publicera några av era berättelser här på bloggen anonymt.

mikaelaaspelin(snabel a) hotmail.com 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s