”Det tydligaste misstaget måste vara att hon tog jobbet. Hela jobbcoachningsprocessen framstår som ett självmordsprojekt för vilken generaldirektör som helst”

Åsa skriver

När jag växte upp kunde ungdomar jobba extra lite varstans som springpojkar och springflickor (även om flickorna var mindre vanliga). Bra sommarjobb och extrajobb efter skolan. Nu har jag inte ens hört ordet på många år.
Inte förrän P1:s Kaliber och Ekoredaktion tog upp fenomenet med minderåriga som utför uppdrag åt kriminella, en smidig lösning eftersom de unga hamnar hos socialtjänsten om de åker fast och sällan hos kriminalvården.
”Springpojke” som ord har alltså gått från något hedervärt: ungdom som ärligt tjänar egna pengar, till något belastat: ungdom som utför kriminella handlingar på beställning.

De kriminella behöver inte ens aktivt värva, intresserade anmäler sig frivilligt. Och tacka för det: vilken ung människa drömmer inte om att ingå i ett sammanhang där man kan göra nytta och tjäna pengar samtidigt?
Samhällets stora problem är att det inte finns någon hederlig verksamhet som skoltrötta unga män kan vända sig till. Varför skulle de då inte gå dit där de är välkomna?

Arbetsförmedlingen står inte direkt med armarna öppna och uppgifter som väntar på att bli utförda! Men om kriminella nätverk kan erbjuda sådana, varför kan inte vi andra?

Arbetsförmedlingen är aktuell just nu. Jobbcoacherna presenterades en gång som alliansens lösning på arbetsmarknadens problem. Det hade varit kul om kritikerna hade haft fel och de arbetslösa plötsligt blivit anställda, men så blev det inte. Vi är nog rätt många som (sorgset) suckar: Vad var det vi sa?

Våren 2009 skrev jag ”Allt är möjligt – en välfärdsdagbok” på uppdrag av Timbro. Medan den slutredigerades i juni kom larmrubrikerna om att jobbcoachningen höll på att floppa. I boken skrev jag:
”Arbetsförmedlingen skulle ordna praktikplatser till mellan 50 000 och 60 000 personer, men har lyckats med en tiondel. 6 000 har fått praktik. Regeringens missnöje riktas mot den nya generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvist. Den nya generaldirektören har säkert gjort misstag, men det tydligaste misstaget måste vara att hon tog jobbet. Hela jobbcoachningsprocessen framstår som ett självmordsprojekt för vilken generaldirektör som helst.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s