I mitt CV

Skrivet av Mikaela. Även publicerad på RSMHbloggen

(Det hela började som en facebookpostning i höstas. Tänk om jag vetat att jag nästan exakt ett år senare skulle ha fått en fast anställning på precis de premisserna jag skrev om!)

”Om fler vågar berätta vågar fler lyssna. Ju fler som kommer ut ur garderoben desto mer bereder vi väg för minskade fördomar kring olika sätt att fungera. Kom igen, vi provar! Många av oss har inte något att förlora, eller hur? Låt oss sticka ut hakan och säga : ”här är jag, vi behöver varandra, se vad jag kan bidra med. Om jag får stöd i vissa saker så ska du få se vad mycket ni får igen!  Våga se och använd den unika kompetens som finns samlad hos så många”.En kompetens och en styrka som ligger i dvala hos alltför många idag, kraft som blir till vanmakt av att ständigt skämmas, gömmas undan, inte räknas med, inte få komma loss.
Jag vet inte vilken klok människa det var som sa det, men jag har tänkt en del på det; tänk om den dagen kom då man kunde skriva in de slagfält man vandrat levande genom i sitt CV! Tänk om man kunde ses som en resurs och vara extrafett meriterad för att man spenderat tid, kraft och tårar i terapisoffan, och kanske brottats med sig själv och sina oförmågor till den gräns att man uppnått fläckvis ödmjukhet inför en och annan av livets käftsmällar, de som drabbat och de som kommer att drabba igen.
Tänk om man ansågs trovärdig när man sökte jobb på anda sidan framgång, när man sökt och försökt och brustit och till slut, genom många svåra steg längs vägen kommit fram till att

1: Det här är jag bra på.
2: Det här hanterar jag, för jag har varit tvungen att hitta strategier för att klara det. På riktigt.
3: Det här som ni pratar om över huvudet på mig om, det ni prackar på mig i tro att jag inte vet mitt eget bästa, det tycker jag är bullshit och jag har absolut ingenting att förlora, för jag har stått med intet i min hand, och vet hur man hanterar det också.
Ni borde se det som en stor förmån att ha mig som anställd.

Tänk bara på alla år jag haft som sjukskriven, tänk om du haft de åren att lära känna dig själv, förkovra dig i ett välfärdssystem i sammanfall och människors olika förutsättningar!
Tänk om du tvingats leva på ingenting och hitta lösningar.
Tänk om du fått vandra på stadens gator och i dunkla sjukhuskorridorer, om du fått tid att sätta dig in i och penetrerat själens, hjärnans, arvet, dina minnen eller minnesförlusters och miljöns påverkan på livet och varat. Vad du skulle ha varit bra att ha! Vad du skulle ha blivit klok på vägen!
Vad mycket tid du inte hade behövt slösa på möten med fejkat kosmetiska politiskt korrekta och helt obegripliga verksamhetsberättelser, ”värdegrunder”, ”kris-och kommunikationsstrategier” som ingen ger ett skit för, och ”det goda samtalet” som inte var ett gott samtal utan en förnedrande insats, en åtgärd utan frågan: vad vill du själv? Vad behöver du för att fungera så bra som möjligt? Vad kan vi göra för att du ska utveckla din potential?”  Tänk om du tvingats ta dig fram alldeles ensam i mörkret, i förtvivlan och med ständig oro för ekonomi och nya sjukdomsskov, tänk om du i stället hade fått öva på att ställa rättmätiga krav, föra din talan, bli lyssnad till.
Du hade fått gedigen träning i att aldrig ge upp, fast du gett upp gång på gång.Du hade fått kämpa med att alltid ses som en som försöker lura till sig bidrag, hade fått lära dig att fortsätta orka fast du hukat dig i skam, tvingats sätta dig över den mycket obehagliga känslan av att bli  misstänkliggjord och ifrågasatt i ett fientligt och fyrkantigt system som är tänkt att hjälpa de som behöver hjälp.

Så här tänker jag göra hädanefter. Jag ska skriva in mina funktionshinder i mitt CV och framhäva vad jag lärt mig av livet, inte hur mycket stryk jag fått av det. Arbetserbjudanden kommer att välla in, eller hur?
Nu tänker jag skaffa mig de jobb jag alltid velat ha, de jag är bra på, jag tänker se mig som en resurs och presentera mig som en, och inte en belastning.

Jag tänker inte ljuga mer.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s